Våra dagars tamkatter härstammar från falbkatter som tämjdes i Främre Orienten för 9000 år sedan. Falbkatten är en vildkattsart som lever i större delen av Afrika, i Västasien och på Sardinien och Sicilien. Falbkatten är ganska lätt att tämja, och de nya husdjuren hölls framför allt för sina egenskaper som skadedjursbekämpare, då falbkatten i det vilda främst livnär sig på små däggdjur som exempelvis möss. Bland de första att hålla sig med katter som husdjur var egyptierna, som även, tack vare att katterna jagade bort skadedjur från sädesfälten, gjorde den till att heligt djur. Den egyptiska gudinnan Bastet, som ansågs skydda människornas matförråd, brukade avbildas med katthuvud. Katter mumifierades ofta, och när en katt dog visade ägarna sin sorg genom att raka av sig ögonbrynen.

Katters temperament

Katter är förvisso inte lika lätta att lydnadsträna som hundar, men å andra sidan lägger de flesta kattägare inte ner lika mycket tid som hundägare på att träna sina djur att gå i koppel etc. Precis som med hundar finns det olika raser av tamkatter, med olika utseende och temperament. Korta, knubbiga katter som perser, exotic och brittisk korthår är lunga och milda. Långa, slanka raser som siameser och rexar är mer aktiva och högljudda. Vissa raser har speciella egenskaper: turkisk van tycker om att simma och bada, och birman ”hostar” när den blir arg. Till skillnad från i hundvärlden finns dock ingen utpräglad jaktras. Trots detta dödar de svenska tamkatterna, om man applicerar statistik från Storbritannien på Sverige, 22 miljoner däggdjur, sex miljoner fåglar och en miljon ödlor och ormar varje år. Jaktinstinkten är så stark hos katter att de jagar även när de får tillräckligt med foder. Att skära ner på fodret för att katterna ska tvingas jaga möss för att bli mätta, vilket man gjorde på bondgårdarna förr, är därför inte nödvändigt.